Ringde kliniken idag och frågade om de inte hade fått resultatet på mitt blodprov. Jo, det hade de fått och det visade 159 sade sköterskan. "Det är jättebra!" sade hon på sin knackliga svenska. För er svenskar kan jag ju förklara att vi svenskspråkiga ju är i minoritet här i landet, men vi har ändå rätt att få service på svenska. På sjukhuset där vi går har vi faktiskt haft grym tur med personalen: professionella och trevliga och de gör så gott de kan även om de inte alltid är så bra på svenska. IVF-sköterskan har en minst sagt bristfällig svenska, men jag är ändå tacksam att jag får tala mitt modersmål med henne.
Idag blev det dock ett litet missförstånd. Hon pratade på om att mitt hcg-värde ju var jättebra medan jag satt och tänkte: "159 låter ju inte alls bra..." Till sist bad jag henne upprepa värdet och då sade hon: "859".
Naturligtvis är det ju bra, och vilken tur att jag frågade en gång till så att jag slapp grubbla eftersom hon hade sagt fel i början av samtalet. Hon bad mig också boka in ett tidigt ultraljud till den 11.10, alltså samma dag som jag ska på första besöket till mödrarådgivningen. Spännande! Vet att det är tidigt, bara vecka 7, men det finns faktiskt en möjlighet att få se ett pickande hjärta då...
Mot slutet av samtalet passade jag på att tacka för det underbara bemötande vi har fått. Den kommunala sjukvården kan vara så bra om det finns rätt personal på rätt ställe! Jag hörde riktigt på hennes röst hur rörd hon blev, och samtidigt önskade hon oss lycka till och att allt ska gå bra. Då var det min tur att bli rörd.
Så visst kan det bli missförstånd över språkgränserna, men det kan också bli totalt samförstånd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar