A good cry

Ett litet sammanbrott var tydligen vad som krävdes för att stressen skulle släppa greppet om mig och mensen skulle börja. Grät som ett litet barn igår, och ack så skönt det kändes efteråt. Tror att all sorg efter vår misslyckade IVF slapp ut igår också. Finaste sambon tröstade så gott han kunde och efter en stund kunde jag lugna mig lite.
Kvällen avslutades med några glada skratt tillsammans då jag hittade den här boken och vi bläddrade lite i den.

Boken fick vi av min bästa kompis julen 2007 och vi fyllde i den någon dag efteråt. Det finns två delar i den: sambon fyllde i den ena delen och jag fyllde i den andra och sen jämförde vi svaren med varandra. Det var så otroligt kul att läsa vad vi hade svarat på frågor i stil med:
"Om jag skulle låta efterlysa dig skulle signalementet låta så här:", 
"Jag kan inte förstå att du tycker om:"
"Din charmigaste ovana:"
"Det bästa du har tillfört mitt liv:" osv.
Det var väldigt spännande att läsa vad vi hade skrivit för 4,5 år sedan, och det väckte massor med minnen och påminde oss också om det par vi har varit. På många sätt är vi ett bättre par idag, men det skulle nog inte skada att vi ibland försökte vara lite mera som vi var då. T.ex. skrev vi ofta lappar åt varandra som vi lämnade någonstans i lägenheten, och sambon hade skrivit i boken att han tyckte om dem. Men lappskrivandet har vi nog glömt bort de senaste åren. Får försöka bli bättre på det.