En liten bekännelse

Häromdagen lånade jag boken Hemligheten från biblioteket. Det har puffats för den lite här och var i blogosfären, men första gången jag hörde om konceptet var i Oprah* för många år sedan. Kort sagt så handlar det om att alla kan få allt de vill ha bara de vill ha det och tror att de kan få det. Med andra ord handlar det om att man har det så som man vill ha det. Det innebär alltså att jag med mina tankar har orsakat min barnlöshet eftersom jag sänt ut såna vibbar.
Och jag är sliten. Dels så tror jag nog att negativitet föder mera negativitet. Men å andra sidan tror jag inte att alla kan få skönhet, rikedom och lycka bara för att de önskar sig det. I min desperation är jag dock faktiskt benägen att prova också detta. De senaste dagarna har jag alltså gått omkring och varit tacksam för det jag redan har, samtidigt som jag har gått och föreställt mig att jag redan är gravid. Det känns fruktansvärt töntigt, men samtidigt vågar jag inte ta risken att inte släppa fram alla dessa "men det är ju galet, det fungerar ju inte!"-tankarna och -känslorna.

Så det är liksom nu eller aldrig om det skall lyckas för oss på naturlig väg. Nu gör jag verkligen allt. Och tacksam är jag dessutom.


*som för övrigt verkar vara en ljuvlig kvinna.