Två dagar till

Om två dagar får vårt lilla Pyre gärna komma ut. Orsaken till att hon inte "får" komma innan dess är att mannen skall på jobbresa och varken jag eller han vill ju att hon kommer medan han är borta. Är smått orolig trots att han inte kommer att vara många timmar bort.
Men skulle det inte vara typiskt att jag har världens raketförlossning hemma då han är borta? Eller att jag ringer hem honom i onödan bara för att jag är orolig för att föda hemma på köksgolvet?
Så Pyret, två dagar till, sen får du komma, okej?

Känslor

Har haft en dag fylld av motgångar, vilket märks på mitt humör som verkligen är i botten. Ingenting blir som jag planerar just nu känns det som. Och gravidhormonerna gör sig verkligen påminda nu: gråter väldigt lätt och känner mig ibland deppig, helt utan orsak. Tidigare under graviditeten tycker jag mig inte ha märkt av några humörssvängningar, men tydligen kommer alla på en gång för mig.

Dagens positiva är att jag för första gången kokat nässelsoppa: gott, vitaminrikt, billigt och miljövänligt.

Vår lilla jätte

Jag har haft så fullt upp de senaste dagarna att jag inte ens hunnit uppdatera er angående vecka 37-ultrat som vi var på förra onsdagen. Där konstaterades än en gång att Pyret är en stor bebis som ligger över kurvan vad gäller alla mått. Hon följer sin egen kurva bra och är ändå inte så stor att det skulle räknas som onormalt eller så, men stor är hon. I onsdags var den uppskattade födelsevikten 3,3- 3,4 kg, och om allt fortsätter som hittills kommer hon att väga cirka 4 kg vid beräknad födelse den 31 maj. Och jag som läser på tidningen idag att IVF-barn oftast har lägre födelsevikt än andra barn. Antar att det inte gäller alla, höhö.
Hursomhelst innebär allt detta att de knappast kommer att låta mig gå allt för mycket över tiden, så ny kontroll den 30 maj där de skall ta ställning till eventuell igångsättning (eller igångsättningsförsök, som doktorn påpekade. De där försöken lyckas ju inte alltid.).
Jag känner mig ändå rätt lugn över allt detta eftersom mitt bäcken är tillräckligt brett för att klara av ett större barn. Men alltför stor skulle hon ju inte behöva bli :)

Solskenet

Jag fick nog dagen att gå trots allt. Har suttit länge ute i solen och njutit av min Susan Wiggs-bok. Satt så länge i solen att jag antagligen skulle ha bränt mig rejält om jag inte skulle ha smörjt mig med solkräm efter en stund. Så ljuvligt då man börjar ana lite somrigare temperaturer!

Tråkigt

Har svårt att bestämma mig för vad jag skall göra idag. Känner mig uttråkad samtidigt som jag inte tycker mig ha energi till någonting alls. Kanske jag bara borde lägga mig på soffan och läsa så kommer eventuellt orken senare? Eller så borde jag kanske tvinga mig själv ut på en promenad så skulle jag kanske få lite energi...
Dagens i-landsproblem, I know.

Omöjligt

Det är ju totalt omöjligt att vara helt förberedd på vad som väntar. Trots att jag läst massor om förlossning och första tiden med en baby är det ändå som ett stort mysterium. Det märkte jag bland annat igår då jag från cirka klockan 13 till 21 hade ont nere i magen, ibland också i ryggen och i ljumskarna. Med en spänd förväntan tänkte jag att: "Nu kanske det är dags!", men mot kvällen hade värken klingat av.
Egentligen var det inget som jag trodde var riktiga värkar heller eftersom det inte skulle ha gått att ta tid på dem. Det kom och gick i vågor och på olika områden, men det var för diffust för att säga exakt när de började och slutade. Dessutom var det ibland en stickande smärta, och ibland en mera molande värk. Och så varierade det som sagt VAR värken kändes.
Det är ju så otroligt spännande då man inte vet hur det kommer att kännas när det väl börjar. Idag tänker jag att det jag kände igår eventuellt kan ha varit att barnet fixerades nere i bäckenet. Det borde ske i dessa veckor, och jag sa flera gånger till sambon att det "känns annorlunda". Få se på onsdagens ultraljud då om hon har fixerats med huvudet neråt. Och om hon är en jättebebis eller inte. Och om mitt bäcken är tillräckligt brett i sådana fall.
Hoppas det, för det skulle nog komma som en chock om jag nu skulle vara tvungen att ställa in mig på kejsarsnitt istället.

Njuter

Det är härligt att vara ledig och bara tänka på sig själv. Tycker äntligen också att jag börjar komma in i lite lugnare rutiner och känner inte samma press att prestera något varje dag. Jag gör det jag orkar och inget mer.
Nu börjar jag känna mig så reda att träffa Pyret, och tycker att hon gott och väl kunde börja komma så småningom. Men jag har inga känningar alls, så jag misstänker att det nog lär dröja innan hon behagar kika ut. Idag är det väldigt bökigt i magen, misstänker att det börjar bli ganska trångt där inne.