Cirka 32 dagar kvar till BF och spänningen stiger. Hur kommer det att kännas när det sätter igång? Kommer min man att vara hemmavid eller långt borta då det börjar? Kommer förlossningen gå snabbt eller långsamt? Hur kommer jag att klara av smärtan?
På samma gång som alla dessa tankar snurrar i huvudet känns det ändå förvånansvärt lugnt. På ett eller annat sätt skall hon ju ut, och om några veckor kommer vi äntligen att få träffa vår nya familjemedlem.
Svårt att tänka att det bara är ett år sedan vi sörjde vår misslyckade IVF... Tänk vad mycket som kan hända på ett år.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar