Idag går jag in i vecka 6, och skulle gärna ha firat detta. Istället är jag så orolig över att jag håller på att få missfall att jag knappt kan tänka på något annat. Igår blödde jag mera och det kom till och med lite rött blod. Bröt ihop helt och hållet och storgrät och ifrågasatte var rättvisan finns i världen.
Idag ringde jag till mödrarådgivningen där jag fick rådet att boka tid för ultraljud för att se vad det är som händer. Blödningen avstannade nog redan igår kväll och idag har det inte nästan kommit något alls, men känner mig så otroligt deppad. Imorgon kl 13.30 fick jag tid för ultraljud så jag får gå som på nålar fram tills dess.
Är detta slutet på vår saga?
Äsch då! Som du vet finns det ju många andra saker än missfall som blodet kan bero på. Och _slutet_ på er saga är det nu definitivt inte! Håller tummarna för att allt är bra där inne!
SvaraRaderaOch NÄÄÄ det behöver inte alls vara slutet på er saga!! Jag har haft fem missfall, så jag förstår din förtvivlan och panik. MEN mängden blod kan variera. Det kan komma hur mycket blod som helst, och ändå inte vara missfall. "Du skulle bli såå förvånad" sa vår läkare till oss. Nu hade vi otur, det var missfall för oss, varje gång. Men när du skriver, så känns det annorlunda, när du beskriver det.
SvaraRaderaGe inte upp än!! Jag håller mina tummar!!
kramkram
Idun: Jo, jag har läst massor med info om missfall och andra orsaker till blödningar och det verkar vara väldigt svårt att veta vad som pågår utan ett ultra. Tack för tumhållningen!
SvaraRaderaHönsamaja: Tack, det värmer :)