Beklagar

Känns som att jag står med mössan i handen, med sänkt blick och skam i själen framför er. Beklagar mitt dåliga uppdaterande just nu, men det har helt enkelt inte funnits ork. Igår låg jag på soffan från det att jag kom hem från jobbet till kl. 21 då jag höll på att somna på soffan. Och märk väl, jag somnar aldrig på soffan! Sov nio och en halv timme och vaknade pigg. Men efter jobbet var det idag samma sak, förutom att jag masade mig iväg på en promenad då sambon for iväg på innebandyn. En halv timmes luuuugn promenad gjorde gott åt både kropp och själ.

Jag har försökt släppa mitt nojande genom att använda sambons livsfilosofi: oroa dig inte över något i onödan. Om det går på tok tar du itu med det och om det inte går på tok har du oroat dig i onödan. Han är klok min sambo.

Ska på fest i helgen och har utarbetat det perfekta alibit för att inte dricka: magkatarr. De som haft det vet att det inte är någon idé att dricka sprit då. Och eftersom jag slutade med kaffe för flera månader sedan så kan jag ju spela det kortet också ("alltså jag trodde det skulle räcka med att sluta dricka kaffe, men tydligen får jag ta en paus med drickandet också").

Nu har jag gjort min plikt och backar långsamt och bugandes ut ur rummet.
Tack och adjö!

Måndagsmusik

De senaste veckornas musiktips har varit alldeles för melankoliska, så nu har jag bestämt mig för att försöka få till lite mera feelismusik.

Idag bjuder jag på en låt som du ska ha på full volym i bilen då solen skiner ute och du har solbrillorna på och känner dig oövervinnerlig. Dessutom är videon sjukt bra!

Långa veckor

Vecka 12 närmar sig sakta men säkert, men i mitt tycke går det alldeles för långsamt. Är så orolig att något skall hända, t.ex. att Pyret har slutat växa i magen utan att vi anar något. Och det är ju en evighet till nästa ultraljud (i mitten av december).
Är idag i vecka 10 (9+3) och tror oron beror på att jag inte längre mår illa. Mår alldeles utmärkt till och med. Och jag vet ju att det är meningen att illamåendet skall gå över efter en tid, men det känns ändå olustigt. Det är bara mina ömma bröst och förhöjda temp som visar att jag ännu är gravid. Har börjat trappa ner på Lugesteronet nu även om läkaren nog tyckte att jag kan ta det ända till vecka 12-13. Fram till i torsdags tog jag 2*200 mg/dag men nu har jag trappat ner till 1/dag. Så småningom ska jag sluta ta dem helt och hoppas att Pyret ändå stannar kvar.

Livet i övrigt rullar vidare och jag fick lite julfeelis då snön plötsligt dalade ner i torsdags. Köpte till och med en veckotidning med jultema och skulle helst vilja börja packa in julklappar redan. Än så länge har jag bara köpt böcker, men borde väl nog börja köpa någon julklapp med jämna mellanrum nu så att decemberlönen inte tar så mycket stryk.

Nu blir det promenad i det vackra vinterlandskapet.

Måndagsmusik

Even the sun sets in paradise... 

Payphone med Maroon 5, en riktigt sorglig låt som ändå har så hurtig rytm att den gör mig på gott humör. Lite bittersweet, liksom. Kände mig konstig då jag steg upp i morse. Inte något konkret, bara inte riktigt som mig själv. Blev orolig över att jag höll på få missfall och testade tempen som bara visade 36.6. I och för sig efter duschen och alla morgonbestyren, vilket kanske inte är helt tillförlitligt. Var tvungen att testa nu igen då jag kom hem och då var tempen tack och lov över 37. Har också mått illa nu på eftermiddagen (vad då morning sickness, liksom? Jag är kärringen mot strömmen och mår illa på eftermiddagarna.) så det var väl nog bara en konstig känsla som jag hade i morse.
Har läst alldeles för många bloggar och foruminlägg av såna som fått missfall och märkt av att de plötsligt bara inte "känner sig gravida längre".

Trevlig måndag!

Foten som domnade bort

Kan inte känna min vänstra fot just nu. Har suttit i samma ställning alltför länge, men har inte hjärta att röra på mig då katten sover så skönt i min famn. Ytterst kelsjuk är han idag. Till och med då jag yogade låg han framför mig/uppefter mig/på min mage. Gjorde det svårt att slappna av, men mysigt var det i alla fall.

Ber om ursäkt för att jag försummat er denna helg, men jag har helt enkelt haft bättre saker för mig än att sitta framför datorn. Ganska skönt med sådana helger också för den delen.

Graviditeten tickar vidare, är idag i vecka 9 (8+3) och symptomen varierar en del i intensitet. Skulle behöva köpa nya BH:n eftersom alla jag har börjar vara för små. Mår illa endast på eftermiddagarna om jag inte äter med jämna mellanrum. Vill ha alldeles vanlig mat just nu: potatismos med sås, en enkel köttsoppa, kållåda osv. Inga starka, okonventionella smaker här inte. Nya favoritmellanmålet är bärsmoothie som ju är både nyttigt och gott. Brast idag i gråt två gånger för sånt som egentligen inte var särskilt sorgligt (ena gången var då jag läste sportsidorna och en hockeyspelare hade blivit utsatt för en sällsynt brutal tackling som resulterade i att han blev liggande på isen en stund. Eh, och han klarade sig utan några värre skador, så det fanns egentligen inte orsak till tårar.).

Ska försöka väcka både katten och mitt bortdomnade ben nu.
Trevlig söndagkväll!

Modiga lilla jag

Har ni sett så modig jag är då jag har satt till en baby ticker på bloggen?

Modigt värre. Nu är jag vrålhungrig (igen) så det blir att fixa lite kvällsmål så att illamåendet kanske lägger sig till kvällen. Har jag sagt hur tacksam jag är över alla symptom? Det är jag i alla fall. Till och med illamåendet.
God kväll på er!

Fortsättningsvis bra

Lilla Pyret mår fortsättningsvis bra och hade växte en hel del sedan förra ultrat. Hjärtat bankade på och det gick nu att urskilja huvudet tydligt. Är egentligen i vecka 7+5 idag men ultrats mätning visade 8+1, vilkendera skall man då utgå ifrån?

Och en sak till: när skall det här börja kännas verkligt? När skall jag fatta att den lilla bönan i min mage är en liten bebis? Vår bebis?

Måndagsmusik

Har varit yr och lätt illamående hela dagen och läste lite på nätet då jag kom hem om att ingefära i stora mängder kan vara farligt i tidig graviditet. Tydligen kan det framkalla missfall! Det är ju skoj att läsa då jag satt det i teet i flera dagar i sträck. 

Nåja, bättre sent än aldrig antar jag. 

Imorgon blir det ultraljud, jeeeej! Kommer att vara i vecka 8 (7+5) då. Är inte alls lika nervös som förra gången även om jag är medveten om att det kan gå på tok. 

Lite måndagsmusik på det: Home med Edward Sharpe and the Magnetic Zeros.

Home is whenever I´m with you.

Eureka!

Jag har hittat det magiska botemedlet mot illamående: ingefära. Hade inte tänkt på sambandet innan, men de första veckorna mådde jag ju inte alls illa. Just då kände jag av en begynnande förkylning och satte därför mald ingefära i teet varje morgon för att stärka immunförsvaret. Slutade med det förra helgen då jag tyckte att det kändes bättre i halsen, och sakta men säkert smög sig illamåendet på. Häromdagen slog det mig att ingefära ju också lär vara bra mot graviditetsillamående och därför testade jag igen sätta det i teet i fredags på morgonen. Och inget illamående kände jag av. Däremot blir jag ännu svag och lite skakis om jag inte äter direkt jag känner mig hungrig.
Men tack vare ingefäran överlevde jag helgen med bravur, så det är jag tacksam för.
Nu blir det soffhäng resten av söndagen.

Motstridiga känslor

Jag vet ju att det här med illamående är ett gott tecken i tidig graviditet, och därför känns det bra att det verkar ha tilltagit lite mera under de senaste dagarna. Men det är jobbigt att ständigt känna ett lätt illamående, och särskilt jobbigt då jag vet att det blir bättre om jag äter men ingenting smakar gott. Det som är positivt är att jag har noll sötsug och tar alla gånger hellre en smörgås eller yogurth istället för choklad. Det stämmer kanske det som hälsovårdaren sa häromdagen, om att kroppen vet vad den behöver under en graviditet. Därför kan man också lita på kroppen vad gäller mat och motion.

Vi får gäster nu i helgen och då får jag i smyg försöka småäta hela tiden för att undvika illamåendet. Så nu har jag gömt salta kex lite överallt: i sovrummet och i handväskan.
Wish me luck!

Sönderpickad

Började dagen med att åka på blodprov som måste tas till företagshälsovården. Kruxet var att jag skulle vara oäten innan jag åkte dit, men det gick bättre än vad jag hade trott. Hann bli lite skakis innan hon fick provet taget, men jag hade med juice och smörgås som jag fick äta direkt efteråt. Blev förvånad över att jag inte hann börja må illa, vilket jag har gjort vissa morgnar innan jag ätit. Fick en del undrande blickar av de andra i väntrummet då jag kom från provtagningsrummet och satt mig ner igen och började äta matsäck.

Sedan bar det iväg till mödrarådgivningen. Sambon var också med och vi fick svara på massor med frågor om sjukdomar och livsstil osv. Dessutom tog de urinprov, blodprov (igen!), hb-värde (ett till stick) och blodtryck. Blodtrycket var lite lågt, 110/60, men det var tydligen inget att vara orolig över. Sedan fick vi också massor med broschyrer och infopapper om diverse gravidrelaterade saker. Så nu blir det att läsa på tills nästa gång.

Sist men inte minst har jag tillbringat eftermiddagen hos favoritfrissan och sitter som bäst med färgen i håret. Som ni kanske minns så ska ekofärgen sitta i ganska många timmar, så då kan man istället välja att tvätta bort den hemma. Har till och med lyckats ta en tupplur med färgen i håret.

Måndagsmusik på en onsdag

Jag försummade måndagsmusiken i måndags och kör därför onsdagsmusik. Denna låt introducerade syrran för mig för någon vecka sedan, och sedan dess har jag inte kunnat sluta lyssna på den. Så makaber och sorglig, men ändå så vacker.

A penny for my thoughts, oh no, I´ll sell `em for a dollar

They´re worth so much more after I´m a goner

And maybe then you´ll hear the words I´ve been singing

Funny, when you´re dead how people start listening

Surfsöndag

På söndagar brukar jag ofta surfa runt på nätet och hitta nya bloggar, bra musik eller saker att köpa som jag inte ens visste att jag behövde.
Idag tog jag mod till mig och surfade på lite babykläder och hittade en sida där man hittar kläder för IVF-mirakel och deras föräldrar.

Vissa är söta.

Vissa är roliga.

Och vissa är bara konstiga.

Blev alldeles förskräckt över den sista bilden och visade den till sambon, men han skrattade bara och sa att nog skulle hans unge få ha en sån tröja. Konstiga karlar!

Alla bilder från: http://www.cafepress.com/+ivf+gifts

Kissinfo

Var ute och åt med goda vänner igår kväll och då jag kom hem vid ettiden på natten kände jag mig verkligen gravid: brösten ömmade så att jag inte visste hur jag skulle ligga och under natten har jag varit uppe och kissat säkert fem gånger. Det var straffet för att ha druckit så mycket under kvällen (alkoholfritt givetvis). Det här med att vara hemskt kissnödig har jag i min enfald trott att är något som kommer först när babyn är stor och trycker på blåsan, men så är det uppenbarligen inte.

Idag får det bli en lite längre promenad. Också igår var jag ute och gick och det blev nästan en timmes promenad innan jag var hemma. Och oj, så skönt det var! Det var det längsta jag rört på mig sedan jag testade positivt. Och idag lyser solen igen så det få nog bli samma procedur idag. Om en liten stund, för just nu har jag en sovande katt i famnen och jag har inte hjärta att väcka honom.
Skön söndag till er!

Fredagsfix

Brukar ha städdag på fredagar, men se ni inte idag! Sov två timmar istället då jag kom hem från jobbet och höll på att svimma då jag steg upp från soffan efteråt (lågt blodtryck?). Naturligtvis var jag igen vrålhungrig då jag vaknade, trots att jag ätit två smörgåsar innan jag somnade.
Håller som bäst på att fixa en tacopaj (receptet hittar ni här) som jag har höga förhoppningar på. Istället för att fördela jalapenos ovanpå har jag hackat några och blandat med i köttet. Blir lite för starkt för min del med stora jalapenobitar.
Tror städningen får bli morgondagens projekt istället.

Om att våga tro

Varje kväll och varje morgon tittar jag på ultraljudsbilden som vi fick i tisdags. Måste påminna mig själv om att "Ja, det bor ju en liten sån i min mage". En liten böna, som min syster sa då hon så bilden. Känner symptomen varje dag och förstår ju i teorin att jag är gravid, men jag känner inte alls så som jag trodde. Känner inte den där totala glädjen, och det känns som en evighet till vecka 12. Trodde jag skulle surfa runt och leta gravidkläder och spana efter babysaker och vilja välja vagn och prata babynamn. Och våga vara trygg i att allt ska gå bra. Men jag är nog inte där riktigt ännu. Har inte ens kommit mig för att sätta in en babyticker på bloggen. Tre år av tårar, grusade förhoppningar och misslyckanden kan tydligen förändra en kvinna ganska mycket.

Men ge mig några veckor så kanske jag vågar. Lite tid är nog vad jag behöver.

Symptom, mat och annat trams

Är betydligt lugnare nu efter gårdagens läkarbesök. Glömde skriva igår att tempen ju hade gått ner lite just igår, vilket gjorde mig väldigt nervös. Den var 36.6 igår jämfört med 36.7-36.9 förra veckan. I och för sig är det nog högre än min normaltemp, och dessutom var temperaturen exakt samma, alltså 36.6, som dagen då jag plussade. Men det var ändå skönt att se att den idag hade stigit igen och nu tror jag att jag avslutar mätandet för min egen mentala hälsas skull. Det känns överlag som att symptomen eskalerat efter gårdagen: har varit hungrig och lätt illamående hela dagen idag. Mått illa har jag ju inte alls gjort fram tills nu, så det är nytt och väldigt obehagligt men ändå känner jag mig tacksam för det. (Ja, man får spy på min hurtiga attityd.)

Fick lov att äta salta kex både på förmiddag och eftermiddag i jobbet idag, och nu när jag kom hem kl. 15 var jag igen vrålhungrig och åt en smörgås. Nej, jisses, när blev detta en "det-här-har-jag-ätit-idag-blogg"?
Tror jag avslutar nu innan det blir ännu värre.

Dagens ultraljud

Det var med darrande underläpp som jag anmälde mig i receptionen till gyn.poli. idag. Hade svårt att fokusera på det som sambon pratade om och satt i hemlighet och planerade att jag nog skulle vara ledig från jobbet imorgon om det visade sig att jag hade missfall.

Blev insläppta till den manliga läkaren som lugnade mig mycket bara med att börja prata om hur konstigt system vi har för att räkna veckor osv. Antagligen var det för att försöka lugna mig som han tramsade på om detta. Till sist fick jag hoppa upp i den välbekanta stolen och nästan direkt hittade han Pyret på skärmen och sa att det såg lovande ut. Det syntes till och med ett bultande hjärta! Det var nog det finaste jag någonsin sett...
Enligt mätningen skulle jag idag vara i vecka 6+1, men han sa också att dessa tidiga mätningar är oprecisa eftersom det handlar om så små marginaler. Enligt vad han räknade innan skulle jag ju egentligen bara vara i vecka 5+3.

Eftersom jag har haft lite blödningar skrev han också ut Lugesteron som jag skall ta de närmaste veckorna. Han tyckte att man alltid borde ta det till vecka 9 i IVF-graviditeter, men jag vet ju att åsikterna går isär gällande detta. Oavsett så känns det skönt att veta att vi gör något för att hjälpa Pyret på traven. Vad har ni för erfarenheter av progesteronstöd under tidig graviditet?

Tusen tack för allt peppande, ni har ingen aning om hur mycket det betyder.

PS. Märker ni att jag plötsligt stavar Pyret med stort P. Det är medvetet, eftersom det idag blev mera verkligt. Jag är gravid!

Passande namn

Aldrig har väl namnet på min blogg känts så passande som idag. Har verkligen pendlat mellan hopp och förtvivlan det senaste dygnet, men just nu känner jag mig lugnare tack vare lugnande samtal, peppande kommentarer och hoppingivande sms. Det där med missfall verkar vara en hel vetenskap: vissa kvinnor blöder massor utan att det betyder missfall, andra blöder lite men får ändå missfall.
Men om vi nu ska försöka se det positiva:

• Blödningen har upphört, och den var egentligen inte särskilt stor.
• Känner inte den smärta som många som fått missfall verkar känna av. Visst har jag lätta kramper i magen, men de har jag ju haft sedan första början.
• Har pratat av mig och yogat för att lugna själen. Nu känner jag mig stärkt och lugnare inför morgondagen. Nog fixar vi det oavsett hur det blir. 

Måndagsmusik

Dagens låt känns passande.

Some dreams stay with you forever 
Drag you around
Bring you back to where you were

Some dreams keep on gettin´ better
Gotta keep believin´
If you wanna know for sure

Inte som planerat

Idag går jag in i vecka 6, och skulle gärna ha firat detta. Istället är jag så orolig över att jag håller på att få missfall att jag knappt kan tänka på något annat. Igår blödde jag mera och det kom till och med lite rött blod. Bröt ihop helt och hållet och storgrät och ifrågasatte var rättvisan finns i världen.
Idag ringde jag till mödrarådgivningen där jag fick rådet att boka tid för ultraljud för att se vad det är som händer. Blödningen avstannade nog redan igår kväll och idag har det inte nästan kommit något alls, men känner mig så otroligt deppad. Imorgon kl 13.30 fick jag tid för ultraljud så jag får gå som på nålar fram tills dess.

Är detta slutet på vår saga?