Jag börjar förstå vad alla IVF:are menar med denna oändliga väntan. Jag trodde att jag skulle känna mig mer på gång nu då vi har startat IVF-ruljansen, men direkt när man har gjort en sak så sitter man och väntar på nästa grej.
Idag var det alltså dags för det första ultraljudet, och allt såg bra ut. Då jag pratade med sjuksköterskan senare på dagen så fick jag veta att sprutstarten blir på torsdag och sedan blir det blodprov och nya ultran på tisdag och torsdag nästa vecka.
Så nu sitter jag igen och rullar tummarna. Jag är ju väldigt tacksam för att allt såg bra ut idag, men ändå så känner jag mig lite uppgiven över att det tar en sån tid.
Vad har ni annars sagt på jobbet då ni har varit borta? Min chef vet ju om det, men ingen annan av kollegerna gör det. Idag kom vi tillsammans med chefen överens om att jag ansöker om tjänstledigt för de dagar då jag vet att jag ska vara borta, men till de andra säger vi bara att jag blivit "sjuk". Det känns helt ok att göra så, och extra skönt då jag vet att åtminstone en person där vet om allt och kan tysta ner eventuellt skvaller om "hon som är sjuk så ofta".
Kram på er alla!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar