Otroheten

Förlåt.
Det är inte ni, det är jag.
Det är väl lika bra att vara ärlig: jag har tittat på Bones hela helgen/måndagskvällen istället för att blogga.

Men jag tänkte på er hela tiden!

Vampyrlyan

Varje dag då jag kommer hem är alla persienner nerdragna och det är i ett dunkelt hem jag letar mig fram. Sambon spenderar nämligen mycket tid på datorn och då stör förstås solljuset honom.
Idag hann jag för en kort stund föreställa mig att jag steg in i en vampyrlya, och att Edward satt därinne och väntade på mig.

Men det gjorde han ju inte.
Förstås.
Suck.

Förresten

Idag fick vi kallelsen till gynpolikliniken*. I början av april skall vi dit. Lång väntan, men just nu har jag varken tid eller ork att tänka på barn och barnlöshet.


*eller Republiken som stavningskontrollen på blogspot föreslår istället.

Laserakupunktur med propagandainslag

Ja-a, vad skall jag säga om gårdagens akupunktur?
Det var intressant att ligg där med elektroderna på kroppen. De placerades ut över akupunkturpunkter som har att göra med hormonbalansen. Elektroderna var kopplade till en maskin som med jämna mellanrum gav små elektriska impulser. Hon använde också en lampa med blått ljus på magen eftersom blått ljus har en välgörande effekt på kroppen. Dessutom stimulerande hon akupunkturpunkter i örat, på magen och längs ryggen med en penna som gav elektriska impulser.
Allt detta var helt okej. Det kändes, men det gjorde inte särskilt ont.
Men damen höll ju aldrig käft, utan höll ett långt anförande om vilka produkter som skulle vara bra för min kropp Givetvis handlade det om produkter som hon sålde och som kostade skjortan*.
Jag tänker ge henne en chans till, men då är det bäst för henne att hon är tyst under behandlingen och bara låter mig slappna av. Annars kommer jag värdigt ställa mig upp**  och promenera ut därifrån.


*konstigt uttryck förresten. Varför heter det just kostade skjortan?
**hur värdig jag nu sen ser ut, i bara underkläder och med elektroder och sladdar hängandes från kroppen, är ju en annan sak.

Alla Hjärtans Dag

Vi brukar sällan fira Alla hjärtans dag, men idag överraskades jag av sambon då jag kom hem. Först fick jag en tulpanbukett (jag älskar tulpaner), sedan gav han mig en tidning som hette Hembakat och bad mig slå upp en särskild sida i den. Då jag slog upp sidan visade den ett recept på en choklad- och nötpaj. Genast tog han fram en påse med alla ingredienser som behövdes till den. Den bästa presenten var dock att han skulle vara hemma hela kvällen med mig och baka. I vanliga fall är han nämligen borta så gott som varje vardagskväll i veckan.

Trevligt och gott. En perfekt alla hjärtans dag!

En hel förmiddag till spillo

Jag skyller det på Carro.
Plötsligt hade en hel förmiddag spenderats på Failbook.




Nåja, att gapskratta en hel förmiddag är kanske inte bortkastat i alla fall.
Nu blir det lite träning för min del. Måste dock skippa magmuskelövningar eftersom jag redan har kramper av allt skrattande.

"Skippa saltet - föd en dotter"

Aftonbladet har gjort det igen. Läs och begrunda hur du skall göra för att "bestämma" vilket kön ditt framtida barn skall få.

Den välbekanta orättvisan

Det är ju ingen nyhet att jag känner mig orättvist behandlad av Moder Natur, men idag blev jag riktigt sur då jag kollade in listan "Alla vi som försöker* 2011" på forumet som jag är medlem i. Ungefär hälften av dem som plussat på den listan är sådana som började försöka år 2011! Herregud, varför sätter de ens med sina namn på såna listor? De har ju inte ens försökt bli gravida, de har bara blivit gravida.

Blä, vilken fredag. Nu skall jag proppa munnen full med chips och lösgodis så kanske jag blir lite gladare.


*alltså försöker bli gravida

Käftsmäll

Välkomnades hem av en räkning från Folkpensionsanstalten. Jag bör återbetala 1723,62 euro eftersom jag överskridit mitt fribelopp gällande inkomster under studietiden.

Hatar så att jag mår lite illa.

Värt ett försök

Idag bokade jag in laserakupunktur* både för mig och sambon. Fem gånger rekommenderade hon och första besöket för min del blir nästa vecka. Sedan är det sambons tur därpå följande vecka. Tur att det inte är mera än ett besök per person/cykel, för annars skulle nog börsen bli tom. 60 euro/besök! Blir lite illamående då jag tänker på vad vi kommer att betala om vi båda gör så många behandlingar som hon rekommenderade.

Det kan hända att vanliga akupunktur skulle vara billigare, men jag har lite obehag för nålar. Jag vet vad ni tänker: "hur kan Veronica, som annars är så badass, vara rädd för nålar?" Men så är det.


*vad är det för fel på stavningskontrollen här på blogspot? De flesta sammansatta ord streckas under med rött och vid högerklickning rekommenderas särskrivning. Uj, jag som får allergiska reaktioner av särskrivning.

Om ni vill gråta en skvätt

Lyssna på låten och titta på videon så är det omöjligt att hålla tårarna tillbaka.

Det elfte budordet

Min mor brukar ofta nämna det elfte budordet: Tänk på dig själv och skit i andra.
Det är säkert också vad Den Snälla Bilisten kommer att göra i fortsättningen. På min joggingtur (ja-a, ni läste rätt! Jag joggade för första gången på cirka en månad. Duktighetspoäng till mig.) stod jag ganska länge och väntade vid en skyddsväg eftersom det var väldigt livlig trafik. Plötsligt kommer Den Snälla Bilisten och stannar efter att 25 bilar före honom har susat förbi utan att säkert ens märka lilla mig. Jag blir glatt överraskad, vinkar och ler och springer över vägen, bara för att bli förskräckt av den smäll som följde.
Den Snälla Bilisten blev påkörd bakifrån. Hmm, undrar om han stannar någon fler gång..?

Nya tag

Igår fick jag hålla en liten, liten korv* i min famn, och effekten kunde ha varit att jag hade blivit gråtmild och nedstämd, men istället fick jag lite kämpaglöd. "Nog skall vi också få vår lilla korv** någon gång!"

Kanske det blir 18:e månaden gillt? (Hej, sluta skratta! Det kan faktiskt hända mirakel...) Efter gårdagen deppiga inlägg ber jag också att få tacka för de fina kommentarerna som verkligen hjälpte till att lyfta mitt humör. Ännu en gång påmindes jag om det faktum att vi inte är det enda paret i världen som kämpar. Det finns massvis med kloka, fina kvinnor som vet precis vad det innebär att ha hamnat på "The Crazy Ride"***.


*Alltså ett spädbarn.
**Ännu en gång: spädbarn, inte maträtten.
***Det är namnet som jag föreställer mig att barnlösheten skulle ha om det var en attraktion på en nöjespark.

Tillfällig svacka

Mensen kom idag. Tacksam för att den i alla fall är en dag tidig så att jag slipper gå och hoppas i onödan.
Just nu känns livet så fruktansvärt orättvist! Vissa människor hinner få två barn under den tiden som vi nu har försökt bli gravida med vårt första. Önskar att jag bara skulle få ha en dag då jag inte skulle tänka alls på bebisar. Men det går bara inte. Vissa dagar är bättre, andra sämre, men ständigt finns hjärnspökena där. De lurar bakom varje hörn och kastar sig plötsligt över mig.
Om jag bara kunde bitchslappa dem och så skulle de försvinna.

The Climb

I can almost see it
That dream I´m dreaming
But there´s a voice inside my head saying:
"You´ll never reach it"

Hon må ha varit 12 år eller något då hon sjöng den här låten, men Miley Cyrus sätter verkligen ord på barnlöshetstankar. Troligtvis omedvetet, för antagligen hör hon till dem som tycker att man bara skall slappna av så blir man gravid.

Domen

Idag var alltså dagen då vi fick besöka läkare efter tre månaders väntan. Och egentligen blev vi inte så mycket klokare. Enligt våra provsvar finns det inget hinder för oss att bli föräldrar, men det är några prov som skall tas på nytt för säkerhets skull. Bland annat var mitt sköldkörtelprov strax över normalgränsen, men ändå inte så högt att det borde betyda problem. Sambon skall också lämna ett nytt spermaprov för att se om det skett några förändringar.
Oavsett vad dessa tester visar kommer vi att få remiss vidare till gynekologiska polikliniken. Där kommer vi att få göra vidare utredningar som sedan följs av någon form av behandling. Troligtvis kommer mina äggledare att spolas för att kolla att det inte är något som blockerar dem.

Just nu känner jag mig helt likgiltig inför allt detta. Det har varit en extremt tung dag på jobbet idag och jag känner mig så matt av de utmaningar jag har där att jag inte orkar tänka på barnlöshet och behandlingar just nu.

Nervpirrande

Imorgon är en milstolpe för oss i vår resa. Då får vi reda på vad som är fel på oss och om det är möjligt att göra något åt vår barnlöshet.
Har hållits ganska lugn hittills, men idag är jag ett nervknippe.
Hela dagen har tanken poppat upp i mitt huvud:
"Tänk om imorgon är dagen då allt hopp försvinner?"

Hur går man vidare då?

Otippat

Då man som jag gillar att vara lite wild´n´crazy kan man till exempel välja att duscha på morgonen istället för på kvällen. Väckning 05.20 imorgon då.